we are all alone (on the stage tonight)

Sitter vaken och tänker på alla märkligheter som händer hela tiden. Tänker på min stackars pappa som ligger på sjukhuset med vad som lyckligtvis bara verkar vara en skadad arm. Men det väckte känslor. Att få vad som lät som det där samtalet. Som alla med sina föräldrar i livet fruktar - mitt i natten, en spänd röst i andra änden, orden "pappa" och "olycka" och "ambulans". Den evighetslånga korta stunden innan man får veta vad som händer. Så dum man känner sig efteråt och samtidigt så otroligt lättad. Jag är inte redo att förlora er än. Ni har så mycket kvar att lära mig.

Och så min syster som har det så vidrigt jobbigt och är alldeles för långt borta för att jag ska kunna ge henne en kram, vara mer än en otillräcklig röst i telefonen. Men snart kommer hon hem och det ska bli härligt.

Nu tänker jag lägga mig och försöka somna till lite vacker musik.