vinterkräksjukan

Det sägs att fler än vanligt kommer att få vinterkräksjukan i år. Jag hade den förra året och det var det var en vidrig, vidrig upplevelse. Henrik insjuknade några timmar innan mig, och då insåg jag att jag var screwed. Förberedde mig på det värsta. Väntade och väntade. Och just när jag började tänka att oj, jag kanske har klarat mig, så kom den första vågen av illamående som blev startskottet på några riktigt hemska dygn. Själva kräkandet och febern var som en enda lång mardröm som man inte kunde väcka sig själv ifrån. Jag minns hur jag låg på sängen och feberhallucinerade att jag varit med om ett skeppsbrott, och låg på en flotte i stekande sol mitt ute på havet och drev omkring, att jag inte skulle överleva. Men dagarna efteråt var inte heller roliga, när man försökte resa sig på darrande Bambi-ben, försvagad av uttorkning och varenda muskel i kroppen värkte. Usch! Jag är livrädd att bli smittad igen. Läste att ca 30% av befolkningen är immuna mot viruset. Lucky bastards.