aouch

Så nu har jag varit hos tandläkaren med min avbitna tand. Jag fick komma in akut. Jätteakut till och med, jag ringde halv åtta, satt i telefonkö i några minuter och sen fick jag en tid klockan åtta. Då satt jag alltså i pyjamas i sängen och hade just vaknat. Ingen som känner mig kommer nog tro på att jag lyckades göra mig i ordning och infinna mig två minuter innan utsatt tid, men jag kan när jag vill. Hah.

Tandläkaren var väldigt snäll, men let's face it, det är hennes jobb att tortera folk så det var precis vad hon gjorde. Jag försökte visualisera en vacker vit strand för min inre syn medan hon höll på med vad som kändes som en lobotomi via munnen. Det var hemskt.

Nu är tanden i alla fall provisoriskt lagad så att smärtan förhoppningsvis ska försvinna, men jag måste dit i nästa vecka och fixa den på riktigt. På hemsidan står det att den som är rädd kan få lugnande medicin, lustgas eller narkos, så jag frågade försiktigt om jag skulle kunna få lite lustgas nästa gång. Det får jag inte. Så jag drog slutsatsen att det inte var lönt att be om någon form av tunga illegala droger, vilket jag helst av allt skulle vilja ha. Däremot blev jag lovad hur mycket bedövning som helst. Hurra - vem älskar inte sprutor? Suck.

Jag vet inte om det syns på mig att jag är fattig (om så är fallet så blir jag riktigt sur eftersom jag ägnar mycket tid och energi åt att se ut som en miljon kronor även om jag bara råkar ha typ 20 spänn på kontot) för kvinnan i receptionen gav mig med bekymrad min en föreläsning om vad det här kommer att kosta och olika betalningsalternativ. Yes, det här kommer att kosta mig många tusenlappar. Som jag hade kunnat använda till betydligt trevligare saker. Mat, till exempel, och tak över huvudet.

Nej usch, det här är inte roligt. Men vad ska man göra? Vi kämpar på. Nästa inlägg jag gör ska vara mer positivt, jag lovar.